Självkänsla och självförtroende är nog det mest attraktiva som man kan ha.
När jag fick höra (och kom fram till) det, blev jag så ledsen att jag halsade ned sådär 4-5 dl saft för att inte visa att mina ögon tårades (för övrigt var det första gången jag någonsin lyckats halsa något - så det kändes lite bättre efter det!)
Det känns så knäppt, det där med självkänsla och självförtroende. Jag kan stå på en scen inför 1000 personer och dansa, skådespela, eller hålla ett tal. Men är jag på en fest med folk i min ålder får jag ångest för att jag tror att de ska tycka illa om mig, för hur jag är. För min utstrålning.
Förklaring?
Jag tror på psykologin och på Freud. Det är en rädsla över att vara ensam - rädsla över att inte få sex. Ja, sex.
Vadå?
Ni kan väl inte komma och säga att ni inte har märkt det? Alla dessa bloggar där man vill synas, folk som visar upp skinn, att vi måste träna och förstora brösten och poppen och spruta in massa konstiga kemikalier i oss - allt handlar ju om sex. Till och med TV handlar bara om sex. Förutom dokumentärer. Men damn, den där Alan Moore är faktiskt ganska sexig när han väl kör igång...
Allt är förstås undermedvetet. Jag färgade inte håret grönt för att jag ville ha sex med någon, min förklaring är att jag vill visa att jag "inte är som dem". Jag vill visa att jag inte är en sån där person som tycker att jag kan trycka ned folk hur jag vill för att visa att jag duger. Det handlar ju också om dåligt självförtroende, men det kanaliseras ut på ett annat sätt.
Nja, jag vet inte, Freud har sina brister. Men jag tycker att teorin sannerligen är intressant, särskilt när vi ser vårt media-informationssamhälle.
Ni: TOO LONG, DID NOT READ!
... Kort version:
Allt handlar om sex, fast det vet inte vi. Rant, rant. Freud är intressant men hans teori håller inte alltid.
Jag är sugen på stekt rödspätta. Ska äta sushi idag, dock.
Sherlock Holmes, here we come!